Ärligt talat, ibland önskar jag att jag hade stora bröst. Du vet, sådär som man ser på omslagen av tidningar eller på Instagram där alla verkar ha dessa perfekta, kurviga former. Men sen tänker jag på silikonimplantat, och det känns bara inte riktigt som min grej.
För det första, jag skulle vara livrädd för hela processen. Att låta någon sticka in något i min kropp som inte var där från början känns som en skrämmande tanke. Plus, alla de där skräckhistorierna om implantat som går sönder eller inte ser naturliga ut skrämmer skiten ur mig.
Sedan finns ju den där osexiga känslan kring silikon. Jag menar, det är ju ändå något konstgjort och onaturligt. Jag tror på att omfamna sin egen kropp, hur den än ser ut, istället för att försöka uppfylla någon annans skönhetsideal.
Så här står jag nu, önskar ibland att jag hade lite mer att fylla ut upptill, men samtidigt vet jag att min kropp är min och den är unik. Och kanske, bara kanske, är det där med stora bröst inte allt det ser ut att vara.
Det finns ju faktiskt en hel del charm i att vara bekväm i den kropp man har, och det är något jag försöker påminna mig själv om varje dag.
Härligt att dom står ut .skulle man vilja säga på