Så, ibland när jag är ensam och känner mig avslappnad, slår det mig att jag kanske bara vill vara rakt på sak, bokstavligt talat. Det är sådant som händer, du vet. Så där, helt naturligt, hamnar jag i stunden där jag bara särar på benen och visar fittan. Ingen större grej egentligen, bara en personlig sak.
Det finns något befriande i att släppa alla föreställningar och bara vara som man är. Ingen anledning att hålla tillbaka, ingen anledning att vara blyg. Det är bara min kropp, och varför skulle jag skämmas för den? Så jag liksom slår av på gardinen och låter det vara som det är.
Det är inte nödvändigtvis för att imponera på någon eller för att få uppmärksamhet. Ibland är det bara för mig själv, för att känna mig bekväm och ärlig med min egen kropp. Det är som att säga, ”Här är jag, det här är jag, och det är helt okej.”
Visst, det finns ju en tid och plats för allting, och jag är medveten om vad som är lämpligt och när det är det. Det handlar inte om att göra en stor show av det hela, utan bara att tillåta mig själv att vara avslappnad och ärlig när jag är för mig själv.
Och ibland är det faktiskt riktigt skönt att bara vara naken och äkta. Ingen sminkad fasad, inga dolda detaljer. Bara jag och min nakenhet. Det handlar inte om att visa upp sig, utan mer om att vara okej med att vara sårbar och äkta.
Så det är väl så det går till när jag särar på benen och visar fittan. Inget överdrivet, inget komplicerat. Bara en del av mitt eget sätt att vara och känna mig bekväm med vem jag är.