Det är verkligen fascinerande och samtidigt något förbryllande att jag fortfarande kallas en ”fjortis” trots att jag har passerat 30. Det är som om benämningen har fäst sig och fortsätter att hänga kvar, trots att åren har gått och jag har utvecklats som person.
Jag kan inte låta bli att undra varför andra fortfarande använder den termen för att beskriva mig. Kanske är det för att de har svårt att släppa gamla etiketter och ser mig som den jag var istället för den jag är nu. Eller så är det möjligt att det finns något nostalgiskt eller till och med humoristiskt i att använda det ordet för att beskriva en vuxen person.
Det är som om jag har blivit fången i en tidigare version av mig själv, fastän jag har växt och förändrats på så många sätt. Å andra sidan kan det också vara ett uttryck för att åldersbenämningar ibland inte riktigt reflekterar den komplexa och varierade personlighet som vi alla bär på.
Oavsett anledningen så får jag välja att skratta åt det, kanske till och med omfamna det som en del av mitt unika förflutna. Ålder är bara en siffra, och jag kommer fortsätta att utvecklas och förändras, oavsett vilka etiketter andra väljer att sätta på mig.










