Så, det är faktiskt en ganska ovanlig story, men jag träffade min man när jag jobbade som escort i Göteborg. Hela grejen var ganska slumpartad, och jag hamnade i den branschen av olika anledningar.
Vi möttes för första gången på ett jobb, och jag minns att det var något speciellt med honom från första stund. Han var annorlunda, på ett bra sätt. Intelligens, charm och en sorts respektfull attityd som verkligen stack ut från mängden.
Vi umgicks i det professionella sammanhanget ett tag, men det var först när vi började träffas utanför arbetet som vi verkligen lärde känna varandra. Det var som att det fanns en djupare anslutning, bortom den ytan av det vi gjorde för att försörja oss.
När jag tänker tillbaka inser jag att det var något vackert i det hela. Att vi båda kom från olika världar, med olika erfarenheter och bakgrunder, men ändå kunde hitta något speciellt tillsammans. Han har alltid varit förstående och stöttande, och vi har verkligen vuxit tillsammans genom åren.
Det finns förstås stunder när jag tänker tillbaka på den tiden i Göteborg och hur långt vi har kommit sedan dess. Det är som att vi har byggt något starkt och hållbart tillsammans, trots de udda omständigheterna kring hur vi möttes.
Vi har pratat om det här och hur vår historia är unik, och vi är båda överens om att det är vårt förflutna som har format oss till de människor vi är idag. Det är ju inte det typiska ”träffades på jobbet”-scenariot, men det har definitivt varit en resa som vi inte skulle vilja ha missat för någonting i världen.