Ibland, mitt i allt ansvar och de utmaningar som vuxenlivet för med sig, känner jag mig fortfarande som om jag inte har kommit fram till den punkt där jag kan betrakta mig själv som fullständigt vuxen. Det är som om det finns dagar när jag fortfarande förväntar mig att någon annan ska kliva in och ta hand om allt.
De där ögonblicken av tvivel, där jag ifrågasätter min egen mognad och förmåga att hantera livet, kan vara överväldigande. Kanske är det det där barnet inom mig som vägrar att släppa taget helt och hållet. Det finns en känsla av att vara på väg mot vuxenheten, men ändå inte riktigt där.
Ansvarsområdena och besluten fortsätter att ackumuleras, men det finns ögonblick när jag inser att jag fortfarande har mycket att lära. Kanske är det en del av den ständiga processen att växa och utvecklas. Jag är medveten om att vuxenlivet inte kommer med någon manual och att det är okej att känna sig osäker ibland.
Det är viktigt för mig att komma ihåg att jag inte är ensam i den här känslan. Många av oss går igenom perioder av osäkerhet och känner oss som om vi fortfarande navigerar genom okänt territorium. Det är en påminnelse om att vuxenheten inte har någon exakt definition och att det är en resa fylld med ständig självutforskning och lärande.
Vi är många kvinnor som bär på den där känslan – att vi både förväntas ha koll på allt och samtidigt kämpar med vår egen inre kompass.