Alright, vi kör direkt på det. Jag fick för mig att skicka en bild på min rumpa. Ingen anledning att hålla tillbaka, ibland är det skönt att vara rak på sak. Så där står jag framför spegeln, mobil i handen och tänker ”varför inte?”
Rumpan, den där delen av kroppen som ibland får lite extra uppmärksamhet, och jag tänkte att det var dags att dela med mig. Inget konstnärligt eller mystiskt, bara en bild på min läckra rumpa. Ingen anledning att skämmas över det – vi har alla olika sätt att fira och älska vår egen kropp.
Så där står jag, experimenterar med vinklar och ljus, försöker få till den där perfekta bilden. Ingen retusch eller filter, bara ren och skär verklighet. För vad är vitsen med att fejka något när det handlar om att visa upp den naturliga skönheten i ens kropp?
Och varför skulle jag vara för fin för att dela med mig av min rumpa? Den är en del av mig, och jag tycker faktiskt att den är rätt läcker. Ingen anledning att spela blyg, det är som att säga ”här är jag, här är min rumpa, take it or leave it.”
Så kanske är det en självbekräftelse, kanske är det bara för skojs skull. Och ja, det finns ju säkert några där ute som uppskattar en fin rumpbild. Men huvudpoängen är att jag gör det för mig själv. För att fira min egen kropp, min egen skönhet.
Det är ju 2000-talet, och det är dags att släppa de gamla tabun. Att dela en bild på min rumpa är ju bara ett sätt att vara ärlig med mig själv och omfamna den jag är. Så om någon där ute uppskattar den, fint. Om inte, så är det okej också.
Så där har vi det – en bild på min läckra rumpa. Ingen big deal, ingen hemlighet. Bara en ärlig och rak framåt grej som jag gjorde för att jag kände för det. Ibland är det skönt att släppa loss och vara lite oblyg med sig själv.