Namn: Askungen Ålder: 75

Fortsättning på sagan om Askungen!

Askungen på ålderns höst Askungen har nu fyllt 75 år. Efter ett långt liv med prinsen, som nu är död, sitter hon ute på sin veranda en skön sommardag med sin hankatt som heter Bob. Helt plötsligt uppenbarade sig hennes goda fe. Askungen frågade? Min goda fe, vad gör du här efter alla dessa år? Den goda fen svarade och sa: Askungen, du har levt ett perfekt liv sedan jag sist såg dig. Är det någonting som du önskar djupt inne i ditt hjärta? Askungen blev något förvånad, men lycklig, medan hon tänkte.... Sedan sa hon: - Jag önskar att jag var rikare än jag kunde förstå. Vips, så var hennes gungstol förvandlad till renaste guld. Bob hennes trogna gamla katt, hoppade upp i hennes knä, han var lite skräckslagen. - Tack min snälla fe, sa Askungen. Fen svarade? Det var väl det minsta jag kunde göra för dig. Vad vill du ha som din andra önskan Askungen? Askungen tittade ner på sin gamla, sköra kropp och sa: - Jag önskar att jag var ung igen. På en gång förvandlades hon till en ung skönhet. Hon kände hur vigören kom tillbaka, som hade legat orörd i många år. Då sa den goda fen! Du får en önskan till, Askungen. Askungen tittar på den förskrämda katten, och så säger hon - Kan du förvandla min katt Bob till en ung, snygg man? Så stod BOB där, den tjusigaste unge man som hon någonsin hade sett. Han var så tjusig att fåglarna i skyn föll ner vid hans åsyn. Den goda fen sa: - Ha det så bra i ditt nya liv! Så försvann hon som en blixt i blått elektriskt sken. Under ett par? minuter tittade Bob och Askungen varann djupt i ögonen. Askungen satt som förstummad och beundrade denna urtjusiga karl. han kramade henne med sina muskulösa starka armar. Han böjde sig och blåste lätt i hennes hår och viskade:
Nu ångrar du dig allt att du kastrerade mig...

Eva Stina och Lisa kom gående på vägen fram en varm sommar kväll, dom hade var sina korgar då fick dom se att det lyste smultron där borta så dom gick dit och plockade dom goda bären. Det skulle dom inte ha gjort för där i lång gräset låg det huggormar och solade sig Då blev Lisa biten i handen och den började svullna upp då blev Lisa rädd, Eva och Stina sa till Lisa det är bäst att vi skyndar oss hem när dom kom upp på vägen så kom det en bil som dom stoppade. Hjälp oss Lisa har blivet ormbiten då sa chafören att det är bäst att jag skjutsar er till sjukhuset. När dom kom fram till sjukhuset så var Lisa ganska blek i ansiktet men Lisa fick cerum mot ormbettet den dagen skulle inte Lisa glömma bort vad hon har varit med om. Ett gott råd titta alltid efter först innan ni sticker in handen i lång gräset så att det inte ligger några ormar där. Tänk om man blir kissnödig, man vill ju vara rädd om sin mus!

Landsvägen!

En gång för mycket länge sedan, hade han trott att han skulle kunna undkomma det förflutna om han bara sprang tillräckligt långt och tillräckligt snabbt. När han hade lämnat efter sig det som jagade honom, och det låg uttröttat och besegrat i dimman skulle han vända sig om och se tillbaka på det, Och då skulle han kunna skratta igen, Men nu när han hade sprungit både snabbt och långt, visste han att det förflutna fortfarande fanns kvar hos honom och alltid skulle finnas där för till sist hade han lärt sig att man aldrig kan fly från sig själv, hur snabbt och långt man än springer.

Herr Olsson hade tre tjurar som betade i hagen och en dag så hade tjurarna tagit sig ut ur hagen och kommit ut i det fria. Det satt tre tanter på en bänk och pratade dom visste inte att Olssons tjurar hade kommit lös när dom skulle resa sig och gå så blev dom förstummande för bakom dom stod en av Olsson tjur och flåsade en av tanterna bakom nacken hjälp ropade tanten dom blev så rädda det stod ett träd i närheten så gummorna rusade dit och klättrade upp i trädet. Det var nära att tjuren hade tagit tanterna på hornen.

Snöstormen!

Klockan var åtta på kvällen affärerna höll på att stänga. När mannen i den flotta överrocken och den vita stirriga blicken kom inrusande på varuhuset som ligger i norrland. Det var den 10 januari och den tid då de flesta människorna har lärt sig att leva med alla de brutna nyårslöftena. Utanför blåste det en nordostlig vind, det hade fallit femton centimeter nysnö redan innan det blev mörkt, och snön fortsatte att vräka ner hela tiden. Vi hade sett vägskrapan fara förbi två gånger redan med stans snöplog. Andra gången sprang han ut med en öl i handen en ren barmhärtighetsgärning skulle min mor ha sagt, och gudarna ska veta att han drack en hel del av ölen. Men att småvägarna var avstängda och skulle förbli så ända till nästa morgon. På radion förutspådde ytterligare tre decimeter snö och en vindhastighet av arton sekundmeter som skulle blåsa ihop snön i drivor. Det var bara han och hon i baren och de lyssnade på stormen som tjöt kring takfoten och fick eldsflammorna att dansa i den öppna spisen. Ta dig en färdknäpp säger han, jag tänker bomma igen nu, han hällde upp en åt mig och en åt sig själv och det var då som dörren for upp och den här främlingen kom instapplande. Han hade snö upp till axlarna och i håret precis som om han skulle ha vältrat i florsocker. Vinden skickade in en sky av pudersnö efter honom, för han skulle äntligen vara fri.

En skön vårkväll!

Det var tidigt en kväll i maj 2003. En ung man gick i raskt takt med ena handen i fickan. I paris Luften kändes skön och behaglig och himlen övergick mjukt från blått till en stilla och vacker skymningsviolett ton. Det finns människor som älskar staden och det här var en sådan kväll då det var lätt att älska den. Människor stod och log i varje port till delikatessaffärerna och restaurangerna. En gammal dam kom gående längs trottoaren och sköt en gammal barnvagn med matkassar framför sig. Hon log mot mig. Hallå där sa hon till mig jag besvarade hennes hälsning med ett litet leende. Det kom en man han såg ut att vara kär. Han bar en ljusgrå kostym och han hade lossat något på slipsknuten och knäppt upp översta skjort knappen. Han hade mörkt och kortklippt hår ljus hy och ljusblå ögon i och för sig inget märkvärdigt ansikte men just den här sköna vårkvällen och just på den här avenyn i maj 2003 kom han fram till mig och sa hallå där vad gör en sådan dam då. Jag sa till honom jag står här och beundrar människorna. Var kommer du ifrån då frågade han mig, Jag kommer från Sverige hur länge tänker du stanna i paris då åker hem i morgon sade damen.